Den 9 juli klockan 16:00 kommer VSGF/JAIK:s juniorlag från säsongen 2005 att återsamlas och på nytt visa sina färdigheter på planen. För motståndet i denna match står Åseda IF:s A-lag, som numera spelar i division 6, och matchen spelas på Virumsvallen.
Alla som vill se denna match hälsas hjärtligt välkomna till Virumsvallen den 9 juli klockan 16:00. Självklart är det fri entré och förhoppningsvis kommer det bli en mycket underhållande match på Virumsvallen.
Inför denna match så har lagets tränare från 2005, Mikael Jakobsson, sammanfattat sina minnen och höjdpunkter från säsongen:
Historien runt detta duktiga och talangfulla lag började egentligen redan 2004 då flera av spelarna i laget spelade i P16 och formades till en sammansvetsad enhet istället för 16 individualister. Styrkan var att dom fungerade som just denna sammansvetsade enhet såväl på planen som vid sidan av, ingen var värd mer än den andra.
Efter att laget ändrat om i tränarbiten (maj 2004) och fått in de ovan nämnda bitar samt nytt fotbollstänk så förlorade laget inte en enda match i seriesammanhang under hela säsongen, laget hade lekstuga i resterande matcher, enda plumpen var i näst sista omgången borta mot Västervik i seriefinalen då man endast fick 1-1 efter att dominerat matchen och haft mängder av högkvalificerade chanser utan att lyckas avgöra.
Nämnas kan en match hemma i Järnforsen där man mot Hultsfred endast släppte Hultsfred över mitten med bollen inom full kontroll två gånger på 90 minuter, ganska unikt.
Laget värvade under hösten Johan Martinsson från Mörlunda som direkt smälte in i laget både spelmässigt och socialt.
Lagets tränare och lagledare samt spelare tog tidigt 2004 beslutet att spela i Juniorlagsserie 2005 både för att utvecklas och för att få bättre motstånd. Tyvärr så fanns det för få juniorlag i seriespel i Småland 2005 och laget blev placerat i en serie i Jönköping där matcherna gick måndag och onsdagskvällar. Detta var ju tyvärr uteslutet eftersom spelarna gick på gymnasiet så det blev spel i reserv c Vetlanda, en serie som då faktiskt höll ovanligt bra standard för att vara en reserv c serie.
Lagets mål under säsongen var att försätta att utvecklas och även försöka göra ett bra junior-DM samt gå vidare minst ett par rundor i Gothia Cup P18.
Laget började säsongen med en träningsmatch mot Mörlundas kombinerade A och B lag som vi vann med 1-0, redan då började man förstå att laget utvecklats ytterligare under den stundtals riktigt hårda inomhusträningen vi haft under vintern.
Vi började säsongen med att besöka Bäckseda för att möta vad vi trodde skulle vara ett lag med såväl ungdomar som några äldre spelare men möttes av större delarna av deras A-lag och inte en ungdomsspelare så långt ögat nådde. Vi började med att spela ut dom fullständigt och när målen började rulla in så tappade deras spelare lusten och övergick till att sparka ner våra spelare brutalt gång efter gång. Som mest hade vi sex man utanför plan efter fullständigt horribla tacklingar men vi fortsatte spela ut dom och premiären blev en enkel seger som hade blivit större om en del av våra spelare inte låtit sig påverkas av Bäcksedas fula spel och om domaren hade vågat blåsa.
Så fortsatte det i match efter match, vi mötte inga ungdomar utan äldre spelare med massor av rutin men våra ungdomar med sin rörlighet, passningsspel och sammtrimmade spel fortsatte sitt korståg.
I DM fick vi Vimmerby på vår lott i första matchen och nu visste vi att vi skulle få en värdemätare på hur bra vi egentligen var. Förstärkta med Robin Paulsson, Anes Mulisic och Jimmy Svensson så hade Vimmerby två avslut på mål på 90 minuter varav det ena gick in men och andra sidan hade vi väl närmare 15-20 stycken och vann enkelt med 4-1. Vimmerbys ledare var inte sen att ösa på med lovord över vårt lag och nu började det bli uppenbart att här hade vi något bra på gång.
I nästa omgång så insåg vi att nu får vi nog enbart gå ut för att göra en så bra match som möjligt för där väntade nämligen Kent Nicklassons gäng Oskarshamns AIK Juniorer, ett lag fullt med namnkunniga spelare. Vi tog emot Oskarshamn hemma på Virumsvallen och när Mikael Jakobsson, tränare i VSGF/JAIK hälsar på domartrion innan matchen fick han höra av en av domarna ”Ja här har ni nog inget att hämta men ni får försöka hålla nere siffrorna”.
Ja vad ska man säga egentligen, när man tänker tillbaka på den kvällen är det bara ett stort lyckorus efter en solklar seger med 3-0 utan att Oskarshamns AIK skapar en enda kvalificerad målchans trots sitt namnkunniga lag, troligen min stoltaste stund som fotbollstränare. Vi hade förstärkningarna Robin Paulsson, Anes Muisic och Jon Lanebrog i denna match.
Minns såväl när en av dessa ovan nämnda spelares far sa att juniorlaget spelar den roligaste fotboll han sett på flera år, det värmde. Även lovorden från Kent Nicklasson efteråt var många och värmande, ”Ni har något stort på gång” och det kändes verkligen så.
I kvartsfinalen i juni så var det dags att åka ner till Högsby och möta deras juniorer som bestod av hela sju ordinarie A-lagsspelare från div.4 samt två som var med från och till i deras a-lag, en fruktansvärt svår uppgift mot ett av Smålands bästa juniorlag det året. Vi hade en fruktansvärd konkurrenssituation inför den matchen och ett par spelare fick till och med stå utanför laget men dessa var på plats och hejade fram oss vilket tyder på den sammanhållning som fanns. Spelare som Johan Martinsson satt tex på bänken från start vilket som sagt talar sitt tydliga språk om hur tufft det var att ta en plats.
Matchen börjar och vi har en hel del problem med deras vindsnabba och tekniska yttermittfältare samt deras anfallare. Första 20 äger Högsby men vi tar sedan över och gör 0-1 genom Warsame Muhammed. Warsame råkar sedan ut för en otäck handskada och får efter matchen uppsöka sjukhus och gipsas men under matchen dolde han sin skada för oss i ledarteamet eftersom som han senare själv sa vägrade att förlora. Vi skapar en otrolig chans att avgöra med tio minuter då Robin Paulsson sätter en nick från nära håll upp mot målvaktens vänstra kryss men liggande lyckas han på något helt otroligt sätt komma upp på fötter och ligger som ett streck i luften och får undan bollen, värsta räddning på alla nivåer jag skådat live.
I den 86:e minuten kvitterar Högsby och trots en superchans för oss i slutminuten så slutar matchen 1-1 och förlängning väntar.
Våra spelare var så trötta så dom gick på knäna och detta måste varit enda gången i mitt fotbollsliv som jag hört David Axelsson, Jimmy Svensson och Robin Paulsson säga att dom inte orkar mer, tre riktiga energiknippen som aldrig har problem med orken normalt.
Förlängningen är jämn spelmässigt med ett svagt övertag för Högsby efter sin sena kvittering. Högsby gör 2-1 efter ett fint anfall och även 3-1 efter att ett egentligen riktigt dåligt skott tar en av våra försvarare och ställer Elmerstig i målet totalt. Vi reducerar till 3-2 och jagar vilt men tiden är för knapp, vi skapar bara en chans efter vår reducering och den bollen räddar målvakten mycket snyggt till en resultatlös hörna.
Vi är utslagna ur DM men vilka skalper vi tog på vägen och inte ens Högsby med sina sju ordinarie A-lagsspelare lyckades slå oss under 90 minuters spel.
Vi hade gjort en riktigt bra insats, minns att folk på Smålands FF var riktigt imponerade.
Tidningarna började nu uppmärksamma laget och vi var med i bla VT efter att ordinarie speltid på ca ett år inte förlorat en enda seriematch eller träningsmatch, tror vi hade 18 raka matcher utan förlust. Killarna skulle alltid vara ödmjuka men fick också höra att dom var riktigt bra, allt för att stärka dom när dom klev ut på planen.
Till slut kom då första förlusten hemma mot Farstorp i serien. Vi ledde efter första men dom hade ett par äldre spelare som spelat i Div.3 i Vetlanda på mitten och i andra halvleken så vände Farstorp matchen och vann matchen. Detta var den viktigaste förlust detta lag fick för det gjorde att dom fattade att vi är inte oövervinnliga, vi måste kämpa även i underläge, vilket dom inte behövt göra på ca ett år.
Äventyret bar nu av till Göteborg och Gothia Cup där ett helt sjukt bra motstånd väntade i gruppspelet. Något vi visste och och därför inriktade oss på att göra tre bra matcher och satsa allt i slutspelet. Att tex möta svenska juniormästarna Häcken på deras hemmaplan (inför bla Glenn Hysen i publiken) var ju en uppgift som hette duga. I Häcken fanns tre stycken landslagsspelare bla. Den matchen förlorade vi med 0-4 men vi stod upp bra och Robin Olzon bjöd bla en Häckenspelare på en fint så han föll omkull, detta ca två meter från nyss nämnda Glenn.
David Axelsson stoppade deras anfallare gång på gång, vilket insats han gjorde.
Tyvärr blev skadorna fler och fler och vi ringde Målilla och frågade om vi fick låna Pontus Lind som var på plats under resten av turneringen. Detta fick vi klartecken till och detta blev startskottet på Pontus kommande övergång till VSGF/JAIK. Pontus passade perfekt in i laget på alla sätt och gjorde en riktigt bra turnering. Vi startade slutspelet lite krampaktigt men vann första matchen med 1-0 och sedan i nästa omgång var det dags för en rysare utan dess like. Vårt lag såg i åttondelsfinalen mer eller mindre ut som en rullande sjukstuga när vi åkte ut till en sen kvällsmatch på torsdagskvällen på plan 23 vid Kviberg. Matchen slutar 0-0 efter att båda lagen varit helt jämna och straffar väntar. Då vår ordinarie målvakt Mathias Elmerstig drog på sig en hjärnskakning tidigare i veckan så hade vi anfallaren Andreas Söderman i målet och det skulle visa sig vara ett bra drag. Efter fem ordinarie straffar stod lagen fortfarande på lika många mål efter att bla Andreas gjort en helt otrolig räddning i första straffomgången där deras straffläggare får på en grym träff mot Andreas högra kryss men likt en panter ligger Andreas i luften och lyckas tippa bollen utanför. När det är dags för sista omgången gör Daniel Rosenqvist mål men deras skytt missar och vi är klara för fredagens kvartsfinal.
Måste bara i efterhand nämna Robin Paulsson inför straffläggningen i åttondelsfinalen i Gothia när han då spelat större delen av turneringen med ”fel” fot och var vår ordinarie straffläggare.
Jag säger till Robin ”Du får enbart slå den om du är hundra procent säker att foten håller” och han svarar ”Jag sätter den, jag vet att du kan lita på mig”, gissa om Robin placerade den otagbart nere i målvaktens vänstra hörn.
Tidig fredag morgon och med vetskapen att vi är det enda VSGF/JAIK lag som någonsin fått spela ända in i fredagen under Gothia Cup så åker vi stolt ut till Kviberg för möte med Jonsered men det fanns ett stort problem, alla utom målvakten Söderman hade skador. Kjell Svensson som var på plats fick såväl agera massör som tejpa och försöka få så många som möjligt speldugliga. Vi förlorade med klara 0-5 mot ett lag som vi normalt hade kunnat slå med alla friska och alla spelare på plats för vi hade flera duktiga spelare hemma i Virserum och Järnforsen pga sommarjobb och utlandsresor. Laget på plats gjorde en otrolig insats som tex Robin Paulsson som skadade sin fot tidigt i turneringen och senare spelade med enbart vänstern (Robin är högerfotad), Mattias Andersson som slet som ett djur tills han fick åka hem inför sista matchen pga resa och Pontus som kom in och bidrog till fart i vårt spel men som sagt ALLA gjorde en grym insats.
Vi kom hem till serielunken, vi värvade Pontus Lind till vårt lag och i dagsläget hade vi alla talanger i junioråldern som fanns i kommunen samlade i samma lag men vi hade massor av skador men trots detta vi gjorde en bra höst där flera spelare lärde sig kopiöst mycket av att hela tiden möta så pass bra motstånd som man gjorde, det var inte alltför sällan som lagen vi mötte toppade upp mot oss eftersom vi slog dom på våren.
En kul incident från hösten var en bortamatch mot Alseda/Ädelfors där vi hade ledningen med 1-6 efter 70 minuter då domaren skadar sig och inte kan fortsätta och spelarna i Alseda/Ädelfors tackar och säger att dom är glada det hände för att dom inte hade orkat en sekund till.
Det fanns nog inte fem träningar sammanlagt där vi inte körde småplansspel under dessa 1,5 år men självklart fanns det en baktanke med det hela och jag tror inte jag hörde någon klaga en enda gång. Rörelse, ny position, markering, snack och spela enkelt måste varit ord som ekade i spelarnas huvuden men det var vad det hela handlade om och det var så vi spelade.
Jag har som tränare och sedermera ledare haft många underbara fotbollssår men dessa 1,5 är dom bästa jag haft när jag fick forma ett lag som tog åt sig allt jag sa, dom var extremt lätta att jobba med och ska ha en stor eloge för det dom presterade och flera av dom fortfarande presterar.
Vi hade 1,5 fantastiskt år tillsammans och nu känner vi att det är dags att samlas igen för att återuppleva gemenskapen.
Den 9:e Juli så får killarna återigen beträda planen i Virserum tillsammans och räkna med att det kommer rullas fotboll även om det kanske inte går lika fort eller är lika exakt från en del håll som det var 2005.
Hoppas folk kommer och tittar på dessa talangfulla killar, dom är värda att beskådas.
Spelarna (finns ett par frågetecken) som kommer beträda Virumsvallen mot Åseda är:
Matthias Elmerstig (Ej aktiv nu)
Fredrik Johansson (VSGF/JAIK)
Sedin Selimovic (Ej aktiv nu)
David Eriksson (Ej aktiv nu)
Mattias Andersson (VSGF/JAIK)
Robin Olzon (Mörlunda)
Jimmy Svensson (Ej aktiv nu)
Anes Mulisic (VSGF/JAIK)
Johan Martinsson (Mörlunda)
Robin Paulsson (VSGF/JAIK)
Warsame Muhammed (Målilla)
Jon Laneborg (Ej aktiv nu)
Oskar Phil (Ej aktiv nu)
Linus Pettersson (Ej aktiv nu)
Andreas Söderman (Ej aktiv nu)
Pontus Lind (Växjö BK)
Daniel Rosenqvist (Ej aktiv nu)
Erik Arvidsson (VSGF/JAIK, skadad)
David Axelsson och Viktor Lövgren hade velat delta men kan ej pga olika orsaker som ej går att påverka.
Tyvärr kan inte Freddie Johansson delta som ledare men Nicklas ”Dacke” Thorstensson som jobbade med dessa spelare i A-laget 2007 kommer att ta hans plats denna dag.
Vi vill även rikta ett stort tack till Rolf Åberg (far till Johan Åberg i dagens VSGF/JAIK) och Åseda för dom ställer upp så vi kan genomföra matchen.
Mikael Jakobsson, Tränare VSGF/JAIK Juniorlag 2005